jossoz

Hej bloggen!

Ibland undrar jag vad felet med mig är... "A" är jag så förbannad på att jag har lust att ge honom en fet örfil om jag någonsin ser honom igen. Han må vara snygg men ett riktigt svin som bara vill ha en sak. Dessutom hade han inte intelligensen på sin sida om man säger så... I desperationen och ilskan började jag längta efter mitt ex, kom och tänka på alla hans bra sidor och hur otroligt mysigt vi hade det när vi var tillsammans. Nu när det var så länge sen vi var tillsammans kan jag inte längre komma ihåg riktigt varför vi gjorde slut. Men å andra sidan så måste det ha funnits en bra anledning? Jag kommer ihåg att jag blev arg ofta, men det kanske var mitt fel och inte hans? Eller bådas fel? På ett och ett halvt år har i alla fall jag förändrats MASSOR jag känner själv att jag äntligen börjat mogna och förstå vad som är viktigt här i livet. Så då tänker jag att det kanske är samma med honom också? Han kanske också har mognat?

Jag känner dessutom att tiden ifrån varandra har fått mig att förstå honom bättre, uppskatta de bra sidorna istället för att fokusera på de dåliga. Det var ganska nyligen som jag på allvar började förstå uttrycket "ingen är perfekt" för i min egen lilla drömvärld har jag alltid trott att det finns människor som är perfekta, för varandra. Men jag inser nu att även de allra finaste och underbaraste förhållanden har sina små skavanker men att det är saker som man lär sig att leva med och kanske till och med lära sig att tycka om, bara kärleken för varandra är stark nog.

Jag har träffat mitt ex ett X antal gånger (Hahaha fint skämt jag bakade in där va? ;D) nu på senaste tiden. Och det har varit... Mysigt. Väldigt mysigt och jag trivs i hans sällskap, känns som att vi för det mesta är på ungefär samma våglängd. Dessutom så älskar jag honom fortfarande...

Men jag vill liksom inte att det blir seriöst, eftersom att jag vill inte såra honom igen. Jag vet att minsta lilla grej kan ge mig kalla fötter och få mig att vilja fly från honom igen. Faktum är att jag har kommit på att mina kalla fötter är ett väldigt stort problem. Det här känns som en otroligt manlig sak att säga men... Jag känner mig "instängd" i ett förhållande trots att jag alltid strävar efter ett och vill vara åtrådd. Varför i helvete känner jag så?
Nää nu räcker det med knas tankar... Imorgon kommer Sofia hit och då blir det Kaffe och kaka! :D Taggad till max!

Puss puss <3<3<3