Tvillingsjäl.
Kan det vara så att det finns någon för alla? Någon som är ens tvillingsjäl, själsfrände eller andra hälft, det finns många namn för fenomenet men existerar det? Jag har alltid velat tro att det där ute någonstans finns någon för mig, bara mig. Någon som kan förstå mig. Som inte ser mina brister som en defekt eller ett fel utan snarare som något gulligt och charmigt. Den personen skulle förstå mig, personen skulle kunna se min själ bara genom att se in i mina ögon. Jag skulle inte längre behöva gömma min sanna natur, jag skulle vara trygg. Trygg i dina armar.
Jag har alltid drömt om att träffa den där speciella personen, jag har alltid föreställt mig att i samma sekund som våra ögon möts så ska vi förstå att vi är menade att vara tillsammans. Men vågar jag? Vågar jag bli älskad och att älska tillbaka? Kärlek existerar inte utan problem, man blir sårad förr eller senare, gäller det även den "rätta"? Tänk om vi inte kan vara tillsammans? Hur ska jag då bara kunna gå vidare med mitt liv med vetskapen att du finns? Jag tror inte att jag skulle klara det, när jag väl hittat dig så skulle mitt liv aldrig bli som förr, jag skulle inte kunna gå tillbaka till den jag en gång var. Kärlek förändrar människor, kärlek anpassar människor. Har människan skapat kärleken eller är det kärleken som har skapat människan?
Kanske är jag bara en romantiker. Som har skapat tron om att den sanna kärleken finns där ute, och att den väntar på mig. Kanske är det bara något jag försöker intala mig själv för att inte tappa hoppet om att livet en dag ska bli bra. Hoppet om att jag en dag ska få känna sann lycka. Men tänk om det inte finns någon för mig där ute? Då är mitt liv uppbyggt på förhoppningar om något som aldrig kunde bli mitt.
Hahaha känner mig lite deep just nu... Ni får ursäkta.
Kommentarer
Trackback
