Hjääälp!



Jag är typ rädd, ena sekunden står jag på tunnelbanan och säger hejdå till Terese, nästa sekund står jag hemma i min hall. As läskigt allt känns typ overkligt som om jag egentligen inte är här... hela hemresan känns som en dröm eller något, otydligt och konstigt. Som om det aldrig hände. Hjääälp.... :S
Fick bli en bild från igår förresten för just nu ser jag ut som en sönderknarkad hora.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0